Idag är det fyra år sedan vi gick den där sista promenaden i ”vitsippeskogen”, mammas älskade blomhav på våren. Där hade hon gått sen hon var barn och hon cyklade dit och njöt av blommorna så ofta hon kunde. Ett par veckor tidigare hade hon fått ett cancerbesked som skulle göra denna promenaden till den sista. Det kände jag starkt på mig och så blev det också. De flesta i familjen var med och det märktes inte så mycket förutom att hon var trött och vi fick vila på bänkar och stockar. De välkända ställena hon älskade så mycket. En sista gång med barn och barnbarn. Det minnet vill jag dela.

Kanske är du där nu och sitter i stillheten mitt ibland vitsipporna? Det är så lätt att se dej lukta på en bukett och njuta, fri och glad.