Påve Franciskus; Vila i Frid

Idag har a true gentle voice tystnat, och lämnar stor sorg och saknad, ett tomrum både i människors hjärtan och på den globala arenan. Respekterad både inom och utanför kyrkan, på grund av sitt ödmjuka tjänande och arbete för fred och rättvisa.

Påve Franciskus påminde oss enträget, genom alla sina 14 år som påve, och under hela prästtjänst, att visa nåd, barmhärtighet och medmänsklighet. Han var kyrkans röst i världen, både lågmäld och stark på samma gång. Han talade med starka ordalag mot krig, miljöförstöring och mot alla former av maktmissbruk, även inom kyrkan.

Fri från kommersiella eller politiska intressen och utan personligt egenintresse kan påven representera universella humanitära värden och föra dialog med alla världens makthavare. Eller tillrättavisa när behövs, vilket vi sett exempel på nyligen. Numera vet vi att kyrkans lära inte får missbrukas hur som helst, som med Ordo Amoris och den amerikanska administrationens försök att legitimera sin hjärtlösa politik. Kyrkan står på de svagas sida och kärleken gäller alla, var påvens tydliga besked.

Påve Franciskus påminde gång på gång om Guds kärlek till alla människor: ”everyone, everyone, everyone”. Alla är viktiga, älskade, välkomna. Mer brännande aktuellt än någonsin är detta budskap, i en krigshärjad värld med totalitära regimer under uppsegling, som tränger undan demokratin och mänskliga rättigheter.

Hans föräldrar flydde fascismen i Italien till Argentina, vilket sannolikt ledde honom att ta så starkt avstånd från förtryck och så starkt stå upp för upprättelse av de svaga, inte minst flyktingar. Hans första officiella resa som påve blev till Lampedusa, den italienska ön som vid den tiden tagit emot en stor mängd båtflyktingar. Han ville visa medlidande och medvetandegöra världen över “one of the greatest tragedies of this century”.

”Mercy is the air we breathe”

Jag har beundrat hans starka ställningstagande och förebild för medlidande med alla marginaliserade och utsatta: flyktingar, hemlösa, fängslade, fattiga och krigsoffer. Han har tröstat människor över hela jorden genom sin empati med de små och ibland osynliga. Genom “a global ethic of solidarity” påminde han om alla människors värde och värdighet och med vittnesbörd om Guds kärlek.

Nu önskar jag att vi snart får en ny påve som fortsätter i samma anda, som med a gentle but strong voice uppmanar till enighet och samarbete över gränser och med hopp om en bättre värld. Och som leder den samlade kyrkan, av alla inriktningar, att bli en motvikt mot mycket av det destruktiva som pågår i världen idag.

”“We have realized that we are on the same boat, all of us fragile and disoriented, but at the same time important and needed, all of us called to row together.”

Heliga Hjärtas kloster på Omberg