IDAG KONUNG IMORGON DÖD

Denna upplysning möter besökaren i Varnhems klosterkyrka, vackert dekorerad med dödskallar och Sveriges riksvapen. I förrgår var jag en av de där besökarna.

Dödskallarna har kronor så rätt personer ska känna sig träffade. Den är en påminnelse till Makten att de är underkastade samma villkor som alla andra människor; livet är inte oändligt, en dag tar det slut. En dag kommer döden till alla, oundvikligen. Oavsett makt och position i jordelivet kommer The End. Då liksom nu finns det kungar som har glömt sin dödlighet och som borde stå här en stund i kyrkans mäktiga tystnad och låta sig påminnas om livets villkor och tidens begränsningar.

Jag tycker att budskapet lyser extra starkt just i denna kyrka, där några av de första svenska kungarna och makthavarna ligger begravda. Här vilar de under tunga gravstenar. Kungar från den Eriksa ätten och Bjälboätten ligger begravda här, varav Birger Jarl, grundaren av Stockholm.

Min son utbrast plötsligt förskräckt att han såg en dödskalle, när vi var i kyrkan senaste advent och lyssnade på Händels Messias. Samtidigt som underskön barockmusik i sammanvävda mjuka klanger fyllde de vackra valven blev det ett viskande samtal om något väldigt viktigt.

Döden är så otroligt förutsägbar och rättvis, drabbar alla utan undantag och samma hög och låg. Livet är mer orättvist, för det är väldigt olika långt och erbjuder extremt olika villkor. De som har makt och privilegier kommer en dag att lämna allt, när deras tid är slut. I en tid med maktmissbruk den är detta en tröst; allt har en bortre gräns när tiden har sin gång. Maktfullkomlighet och omnipotens är bara en illusion under kort tid.