Reminiscere miserationem tuam, Domine  –
Herre, kom ihåg din barmhärtighet
Psalt. 25:6.

Herre, kom ihåg!!! Dagens söndag heter så. Eller Den kämpande tron, andra söndagen i fastan. En bön att Gud inte ska glömma av oss när vi kämpar och får utstå prövningar och elände, när vi brottas med allt jobbigt inom och utom oss själva. Kom ihåg oss, glöm oss inte! Vi har det ganska tufft här nere…. Finns du där? Finns någon därute, däruppe, nånstans? Det är inte alltid så lätt att tro och hålla lågan brinnande mitt i stormen. En liten flämtande låga har svårt att trotsa en stormvind. Just nu är det stormigt, hårda vindar och muller i fjärran.

Ibland är det svårt att hoppas på något bättre, att tro på att det goda vinner, att livet har nån djupare mening. Det är den kämpande tron. Finns det hopp i läget som är? Det är nämligen så att det är vi som har lättast att glömma, inte Gud. Som en projicering av våra egna tvivel riktas ångestskriket mot Gud; Kom ihåg oss, kom ihåg din barmhärtighet, du har lovat att ta hand om oss!!!!

Bilden togs en stormig marsdag 2020, närmare bestämt 12 mars. Det var en dag som förändrade allt. Pandemin slog till den dagen. Gymnasierna skickade hem eleverna på dagen. Börsen rasade. Samhället stängde. Vi skulle leva med en farlig sjukdom under obestämd tid som påverkade hela vårt liv. Vi hade varit i Halmstad och jobbat och fick höra på radion på vägen hem att coronaviruset hade upptäckts på skolor i…. Halmstad. Tystnad i bilen. Vad betydde det? Vad är det för virus man upptäckt?? Vi hade ätit i skolmatsalarna och visste att det var kört. (Och ja, vi blev sjuka.) Stannade till vid en strand och gick ut i stormen, som en föraning till vad som väntade. Föga kunde vi ana vad som låg framför. Solstrålarna har jag alltid sett som en hälsning, någon var där, genom molnen kom en röst; Jag är här mitt i stormen, jag har inte glömt er.

Varberg, 12 mars 2020